tjugoandra april tvåtusenåtta

idag är det min födelsedag och jag vill aldrig att den ska ta slut. nästan varje år på min födelsedag somnar jag i en sorts sorgsen, rörd tacksamhet över att jag har en så fin familj. de kommer hit och firar mig och har med sig presenter. min kille väcker mig med frukost på sängen och ett presentberg som toppas av en ny DATOR. en ny dator. fatta? en fin vit macbook och då började jag förstås gråta. han sa att han älskar mig och att jag är en vardagshjälte och att jag måste ha nåt med bättre batteri för att skriva min bok. förstå. och syrran kommer med ett presentkort på SEXHUNDRATRETTIO spänn på en skönhetssalong där jag ska få mina fötter fixade med i 75 minuter! herre!

och här sitter jag och vill att dagen aldrig ska ta slut. jag vill hinna dricka te. och titta på cashmere mafia. och kramas. och hålla på med min nya dator. och vara tacksam och glad.

ps. om ni skickat sms har jag nog inte fått dem, för min nya telefon (som jag också fick i present av magnus) verkar inte vilja ta emot. jag ska fixa det. jag lovar att jag inte är oförskämd.

märkligt pigg

hej ropar jag vid den brusande forsen. 30 timmar sedan senaste spyan och jag gjorde det jag bestämde mig för att göra. jag laddade ner musik (såklart lagligt...) och sen cyklade jag en halvmil i uppförsbacke och motvind till spåret, sprang och gick runt korta banan (2,7 km) och cyklade hem i medvind och nedförsbacke.

nu är jag märkligt pigg. och ska äta keso.

anledning att älska min storebror

han ringer och skrattar så han gråter och:

danne: har du sett reklamen för frödinge fin-ostkaka?
jag: ja...
danne: är det bara jag som tänker ful-ostkaka?

hej förihelvete

jag är medveten om att jag ropar hej och bäcken egentligen är en strömmande fors, älv, ocean men det verkar som jag sluppit magsjukan. om jag fortfarande ropar hej imorgon ska jag ge mig ut och springa! jag har tillochmed letat upp musik med rätt bpm.

det kan ju vara någon annan sjuka i och för sig.

igen?

idag har jag en jobbig känsla i magen. en rastlös längtan efter någonting. jag fick lust att baka muffins, men gjorde några smoothies istället, eftersom vi inte har någon choklad hemma. det kör runt ganska fort och antingen är det bara old-fashioned ångest eller så är det maginfluensan (exakt NU har det gått 48 timmar sen majas första spya...)(men bara 5 timmar sen den senaste...).

i tvättkorgen ligger två ensamma plagg. en orange body som är madisons och ett vitt linne som är mitt. allt annat ligger rent och doftande inknölat i garderober och skåp eller hänger fuktigt i torkskåpet eller snurrar runt i torktumlaren. det känns lite konstigt. jag tycker om att vara mitt uppe i en saneringsprocess.

jag känner inte igen mig riktigt. det är underligt hur fort man glömmer hur det känns att vakna och må dåligt varje morgon. när den här rastlösa hopplösa magcentrifugen var aktiv varje dag och bara gav sig av till förmån för nån enstaka manisk period på våren eller sommaren. och ändå är det inte länge sedan. allting känns så bräckligt och svagt. byggt på luft. kommer det rasa igen?

handhygien

inte mycket att säga här. maja har magsjuka och jag har tillbringat de senaste 10 timmarna med att klappa hennes rygg, tömma hinken, sätta upp hennes hår, tvättat badrummet med klorin och tvättat mina händer. och tvättat mina händer. och smörjt in dem med alcogel. om och om och om igen. jag är trött nu. och har väldigt torra händer.

om den lilla flickan

nu kanske det blir en och annan klyscha. som uppvägning för det så blir det inte långt.

när du får barn delas ditt hjärta i två. det är det vanliga hjärtat som pumpar blod och sådär och så är det Mammahjärtat som växer sig utanför bröstkorgen och ligger ovanpå huden som ett ömt sår och blöder och droppar. och det är Mammahjärtat som säger "titta bort" om det står någonting med "4-åring" på löpsedlarna. eller "spädbarn" eller "10-åring". och så tittar ögonen bort. men själva minnet av att det ens hänt någonting med en 4-åring får Mammahjärtats blod att fortsätta rinna. Mammahjärtat får dig att sitta och fånglo på ditt lilla eller stora barn tills hon eller han skruvar på sig och tycker du är töntig. Mammahjärtat skaver och växer och gör ont och vill brista hela tiden av kärlek eller sorg eller någon obekväm känsla av att kanske allting går om intet vilken dag som helst.

Mammahjärtat parerar och undviker, duckar och tar omvägar. men rätt vad det är får det en spets i sig ändå. och då läser ögonen. och då är mardrömmen verklighet. och så växer Mammahjärtat och blöder mera. Mammahjärtat vill inte processa informationen utan bara glömma. men det går inte. och Mammahjärtan runt om i landet och världen funderar på om det är omöjligt att alltid, alltid vara fysiskt nära sitt lilla barn genom hela livet. att smida en liten söt boja och slå den om sitt barns handled och sedan följa efter och skydda och övervaka resten av livet.

men det går inte. och då måste mamman göra en av två saker. fortsätta bära Mammahjärtat. eller äta någon form av piller. jag gör bägge.

fråga

kanske har ni glömt mig, hooct och susfu. men jag kan inte läsa era bloggar längre, och har inte kunnat det på ett bra tag. måste det fortsätta så? please...

som tur

du vet att du är mamma när du aldrig har för ont i halsen, huvudet, magen och ryggen för att sitta inne i badrummet och stryka en femårings rygg genom tröjan medan hon spyr. och det är det sötaste du någonsin hört att hon mellan hulkningarna får fram "nu vet jag varför *hulk* jag mår dåligt, det är för *hulk* att jag har ätit för *hulk* mycket godis!"

det spelar liksom ingen roll hur spy-fobisk man är, för adrenalinet som pumpar i kroppen gör det för att den lilla är sjuk. och du vill skydda henne, trösta henne och göra henne bättre.

sen trotsar du huvud-, rygg-, mag- och halssmärtorna ytterligare fem minuter för att skura badrummet med klorin. det är så det är. också. men inte jämt, som tur är.

status quo

ahja. min framtid avgjordes inte i måndags. jag åkte till spåtanten och vädret var fint på kvällen. hade kanske förväntat mig att hon skulle se mig djupt i ögonen och säga: "jag vet att du tvivlar, men X är vad du ska göra! släpp nu alla andra planer och gör X. lita på mig. du kommer bli både rik och lycklig på det!". men nu gjorde hon alltså inte det. hon var lite vagare, men ändå mitt i prick på en hel del grejer om mig. dessutom var hon väldigt rar. och tyckte att jag skulle köpa pynt med fjärilar eller bilder på fjärilar och sätta upp hemma. det kommer att vara bra för mig. fine, det ska jag göra. det allra mest udda var dock att jag inte blev allergisk mot hennes två katter. satt och klappade hennes långhåriga perser en lång stund. inte ett spår av kli i halsen. och jag blir annars allergisk om jag sitter bredvid någon på bussen som har katt. säga vad man vill, men udda är det.

vad betyder detta då? jo, att vi är tillbaka på noll. jag måste själv bestämma vad jag ska göra när jag blir stor. dessutom måste jag göra det snabbt, eftersom jag redan är stor. några förslag?

en dag i spenderarbyxorna

dagen då m&ms mamma glömde. glömde att hon egentligen inte har pengar. att pengarna på kontot är en illusion, några flyktiga siffror som förmodligen skulle behövas drygas ut med barkmjöl i det oändliga för att räcka till.

men glömde gjorde hon, och vad köpte hon? (förra veckan en röd klänning, en kort jacka, två koftor.) och idag ett par springskor! ett par mjuka, sköna, stödjande springisar för inåtfotare som jag. och linda och jag gick tillsammans en runda med inslag av spring i elljusspåret och sedan en lång tråkig väg hem i vägkanten. det blev 8 km allt som allt. sen gjorde jag min pilates. och nu är jag trött. trött på riktigt.

imorgon är det ikea. och på måndag avgörs min framtid. eller nåt. lovar att berätta mera... puss på er mina 38 läsare.

en bra dag

trots allt. jag sov när madison sov nån timma på förmiddagen och efter det blev det lite bättre i mitt dunkande, svettande huvud. promenerade sedan i solen med syster och barn.

på eftermiddagen hämtade magnus mig och barnen i vår (hans) nya, gudomligt vackra bil. den luktar nytt och rullar tyst och vi spelade musik som inte överröstades av vägljud och vinterhjul. efter majas dans for vi vidare för att visa upp underverket för magnus far. solen låg vårlojt som en varmgul saffranstopping över en tjockt fluffig vaniljglasshimmel där mellan ort och ort där fält och luft möts.

i nedåtgående kvällsljuset tog syster och jag en till promenad och en halvminuts jogging och min tacksamhet över att få ha henne i mitt liv känner inga gränser.