några saker jag tenderar att glömma bort

ett perfekt inrett hem är inte så viktigt för mig, jag är inte direkt intresserad av heminredning. egentligen.

varje gång jag har ätit glass mår jag rätt dåligt, blir torr i munnen, får ångest, blir sugen på snabbmakaroner med ost. likadant är det med en rad andra feta, söta saker. paj med vaniljsås exempelvis.

om jag lägger en kort kommentar om en bil, leder det ofelbart till en jättejättelång diskussion om bilar och märken och kombivarianter och bla bla bla.

jag har aldrig hittills lyckats tvinga mig till någonting jag tycker är dödligt tråkigt. träna samma pass vecka ut och vecka in tillexempel. jag behöver variation.

de starka självmordstankarna och hopplöshetskänslan och känslan av att vara ett ingenting utan framtidsutsikter, som dyker upp veckan innan mens är pms. inget annat. vilket förstås inte gör det hela bättre. inte ett smack.

innan frukost

med min baby som värmeelement somnade jag om. hon hostade lite i sömnen så jag lade upp henne på mitt bröst. hon borrade in sig vid halsen på mig som en katt och låg där och andades med varm slapp kropp. svårt att inte somna om då. drömde sedan två härligt jobbiga drömmar om gymnasienostalgi och känslan av att vara snyggast på festen i vuxen ålder (det händer ju inte längre, men det fanns en period i livet när jag hängde med sjukt fula datornördar som aldrig typ sett en tjej och då var det ju ingen match) men i den här drömmen var det snygga vuxna män med flirtig blick och stora händer. av någon anledning låg jag i drömmen och sov i det gråa linne jag har på mig nu och hade därför inga byxor på mig när jag presenterades för dem. inte ens i drömmen kan man få sluta tänka på sina tjocka lår. och i drömmen var min lillebror så ledsen att jag inte hade hjärta att skälla ut honom för hur brutalt elakt han dumpat sin underbara flickvän som varit en del av familjen i ett år. elaka bror! (dumpningen har alltså skett på riktigt, det kan bli lite förvirrande.) sen drömde jag om en stor lägenhet med många rum, små som stora. och kök och pentryn överallt. i ett rum stod jag och såg ut genom ett fönster. utanför fanns en liten uteplats med fyra stolar och ett bord, nersänkt i en bergsklyka som var full med regnvatten. det var som en liten bassäng med möbler på botten och jag visste att det var för kallt för att bada men längtade ändå efter att göra det.

jag väcktes av maja i pyjamas. uttråkad. ingenting att göra. jag lyckades att få henne att leka med sina ballonger medan jag vaknade till. jag svepte vattnet och värktabletten på sängbordet (en ny period av morgonhuvudvärk har tydligen inträtt). idag är himlen vit och det regnar.

jag kommer att tänka på mina egna föräldrar och hur lite jag har vetat om dem medan jag växte upp. mina barn läser nog aldrig det här som jag skrivit, kommer jag även för dem alltid vara den där föräldragestalten med en mur av vuxenhet runt om mig? inte förrän nu vid tjugosju års ålder förstår jag till fullo att mina föräldrar också drömmer, tänker tillbaka, reflekterar över något, blir ledsna eller har en dag som de äger världen. livet är konstigt. relationer är konstiga.

super-good day

idag var det majas barnkalas. min lillasyster kom förbi och hjälpte vara lektant. några barn stannade kvar och lekte med majas fina presenter. släkt kom förbi och gratulerade. maja och jag satt på hennes rum till sent på kvällen och lade pärlplattor. så här blev min. jag är så nöjd, speciellt eftersom det är min första sen dagis. (bilden blev inget vidare, men försök stå ut)

långt utraderat stycke, för elakt. jag klarar inte av att vara elak. jag antar att det är därför jag inte har sju miljarder läsare. fast jag bryr mig inte. jag sparar det. jag går upp och lägger mig hos madi, hon ler bakom nappen och sover med öppna ögon. tappar nappen till sist. sover vidare. hela hon är babyvarm i vårt iskalla oisolerade hus. jag vill krypa ner i sängen och ha det varmt hela dagen, inte ta något ansvar alls förrän det blir vår igen och man slipper ha strumpor inomhus.

gynekologbesöket var hos min gamla barnmorska som inspekterade läget både psykiskt och fysiskt och jag vet inte om hon träffar så många tjejer i min situation som säger att de är självmordsbenägna med ett skratt efteråt. men ärligt talat, jag KAN inte tala om att det rasar samman inombords. jag vet ju för fan inte hur man GÖR. det hela renderade i ett first-hand-skvaller (en gammal klasskamrat satt i väntrummet till barnmorska) och ett p-pillerrecept. av någon anledning har jag fått för mig att jag visst har rutiner och kommer att ta de där pillrena vid samma tid varje dag.

jag ville skriva hos hooct. jag vet hon läser någongång i bland. jag fick hursomhelst inte kommentera men jag ville skriva jag älskar dig. alltså kvinnan är fantastisk. om du läser så vet det: du svävar över dina ord och påverkar hela min dag och mitt språk. så mycket att jag liksom inte orkar ibland. men nu sträckläser jag igenom allt jag missat. hjärta.

enkla frågor till frukost

maja säger:

'fem miljoner barn dör av svält varje år'. vad betyder det?

:(

godis till frukost

fem

maja pc, min förstfödda dotter fyller idag fem mäktiga år. hon sparar ut luggen och har en röd blus med svarta prickar på sig. igår fick hon ett utbrott på dagis. jag saknar hennes gamla dagmamma britt som alltid lugnt tog sådana händelser med jämnmod. hon känner ju maja. de nya fröknarna verkar obekväma och stressade. och när de är fler så vet man ju att de skvallrar. snackar om en. jag skiter egentligen i vad folk tycker, men jag kunde känna mig säker på att britt aldrig skvallrade om mig.

nu skulle inte det här inlägget handla om britt, utan om maja. min femåriga förstfödda dotter. jag tröttnar aldrig på att säga det. dotter. kanske svenskans finaste ord. som humla. eller vanilj. blåmärke. sa nån på dn.se.

nu skulle inte det här inlägget handla om svenskan, utan om maja. hon fotograferades igår. fotografen hade med sig en pipande fågel. asså ni hajar ju. en fågel. till femåringar. man får tvååringar att flina med en pipande fågel, femåringar tycker du är töntig om du kommer dragande med en sån.

om en timma ska jag gå och hämta henne på dagis. hon har gjort sin egen tårta idag, vispat grädde och valt färger och bjudit kompisarna på kalas. sen blir det kalas hemma och kalas på lördag. hon fick paket på sängen imorse. ett kvartettspel med bilar, ett bokmärkesalbum, barnalfapet, pysselbok och pennor, ny pyjamas, hellokitty-spännen (till långa luggen), en liten frukostservis med prinsessor på, ett muminspel till datorn och de två bästa presenterna var en cd-skiva med låtarna från lilla melodifestivalen och en skål med godis. typ världens lyckligaste unge "det här är alldeles LAGOM mycket godis". jo tjena.

jag ska hämta om en timma. innan dess dammsuga och laga lunch. åka till stan och hämta tårtan. och gå till gynekologen.

gynekologen.

brr.

på majas femårsdag. vad tänkte jag med egentligen?

vit himmel

och en stor stark känsla av att vara liten och ynklig.

information

det tog sina modiga två månader, men nu har jag uppdaterat majaochmadison-bloggen.

det här kommer bli snurrigt. jag har nån sån där ångestlista i hjärnan idag igen. när det blåser kallt om öronen exempelvis. eller viss musik som luktar vinter. men jag orkar inte utveckla. faktum är att jag nog inte orkar någonting just nu.

men igår var jag och magnus och åt tjusigt italienskt och jag betalade hela kalaset som grattis till hans nya uppåtklättring i världen. vi delade en flaska vin och jag hade fixat barnvakt och skjuts. det var god mat och gott vin, god efterrätt och förrätt. bra service.

idag var första dagen jag gick och tränade fastän jag verkligen verkligen inte ville. verkligen inte. det var trist när jag var där också. men nu har jag åtminstone varit där. så äre mät.

se där. det blev inte så snurrigt. men tråkigt. alltid nåt.

okej, mitt bloggande är under all kritik. jag ser på veckans stats som kommer inplingande i mailboxen att jag förlorar läsare. jag förstår. man måste posta mycket och varje dag och analyser och skojigheter och youtubeklipp och vara vass och smart och fyndig med en tjusig layout. men jag är bara nina. och för första gången i världshistorien fräser jag argt för att jag blivit sjuk och kanske inte hinner bli frisk tills träningen på måndag. jag vägrar träna med halsont, för jag tänker inte dö i myokardit, det verkar göra himla ont. däremot går det bra om man är snuvig, förkyld, huvudvärk och allt möjligt annat, har jag läst. så kom inte till mig med era lama ursäkter.

vi har ändrat oss, här hemma. vi tror vi ska döpa barnet. maja är ju döpt. om inte för något annat så kan man ju ändå göra det för att bjuda hem familj och vänner att fira hennes HELKNASIGA namn och höra dem alla säga det högt. madison madison madison. och så kan man göra det lite alternativt, om man vill. vi har massor med roliga idéer. eller åtminstone en.

maja fyller snart 5 år. FEM! hon är så sjukt stor så det är inte klokt. och hon har en massa KOMPISAR. som hon vill bjuda på KALAS. det är galet stort. det här ska bli en festlig höst, helt klart. jag ska gå och se mina enda idoler i världen med ungefär en månads mellanrum. först winnerbäck och sen gardell. om man bara kunde klämma in thåström därnånstans skulle det vara perfekt. yeah yeah, säg vad ni vill. jag är trygg med mina poetiska älsklingar. livet är nog enklare när man inte måste leta cred överallt. åtminstone slipper jag idolisera äckliga pete doherty. bläh.

inte ens då

inatt drömde jag om lars winnerbäck. jag var full av intelligenta iakttagelser och ställde relevanta och kloka frågor. vi hade ett moment, han och jag. han var vacker och djup och jag var vass och oemotståndlig.

men när han bad om att få min mailadress kunde jag inte skriva den. jag försökte om och om igen, men glömde bokstäver, kastade om dem, satte för många och hur jag än strök över och ändrade och skrev om blev det aldrig rätt. cirklumfx, cikumflex, cirkumflflx, cirlumflx.

sen vaknade jag.

söndag morgon

kylskåpet knäpper som en besatt, frysen piper på natten. vi flyttade hit och så pang gick våra vitvaror sönder. jag skulle så gärna strypa han vi köpte huset av. med händerna. eller pianotråd. men på tisdag kommer ny kyl och frys (i VITT den här gången, våga vägra rostfritt).

sköldpaddorna i hitta nemo i svenska versionen pratar GOTLÄNDSKA! hahahaha.

mina nätter

varannan natt ligger magnus bredvid spjälsängen och har nappinstopparjour. och varannan jag. så långt är det rättvist. ibland ligger magnus två nätter i rad. det är också rättvist, för jag har ju sen nappinstopparjour dagen lång både före och efter. men det är ju bara det att under magnus nappinstopparnätter kan han sova så gott som ostört, för då sover hon som en liten stock hela natten med öppen mun. och när jag har jour håller hon på och krånglar och jag sitter och håller nappen åt henne tills jag ger upp och tar upp henne och lägger henne bredvid mig istället, sen får jag hålla på hela natten och stoppa in napp. när morgonen kommer och magnus kliver ur sängen är jag så svettig och mosig i huvudet att jag bara skjuter henne ifrån mig, vänder mig på sidan och stoppar fingrarna i öronen. och andas. andas. andas.

inatt var det en sån natt. den följdes av att jag somnade när jag gav henne mat och försov mig, filmen som jag skulle se på för att inte varje minut av cyklingen ska känna som tortyr, funkade inte så jag fick se på nyheter (HATA). maja mådde dåligt men ändrade sig i sista sekunden om att gå till öppna förskolan så jag fick stressa, det fanns inga babysemptetror hemma så jag fick ta med mig hela burken, som nåt barn välte ut över hela golvet. när jag körde ut vagnen på trappan fastnade hallmattan och alla skor i hjulen och följde med ut och skötväskans tryckknapp lossnade med en smäll så jag fick spänna fast den igen. väl där skulle det sjungas och spelas och det var tusen barn med maraccas. madison insåg dock det kloka i att ligga lågt, och somnade väluppfostrat på en madrass lagom tills jag skulle dricka kaffe och vaknade när jag var färdig.

nu är vi hemma och majas kompis emil kom förbi och drog med henne ut. madison sover i vagnen. datorn brummar lågt. jag har huvudvärk.

åh vad jag hatar råd om att man ska äta små portioner ofta och äta långsamt och sluta när man är mätt, vid sidan om råd att man ska sluta med socker och tillsatser och salt och smaksättare. hela behållningen med mat, och i förlängningen livet fanimig är ju att äta goda, feta söta och salta saker i stora mängder, knappt tugga alls och äta fort fort tills man är asmätt. sen vänta i sex timmar tills man är så hungrig att man äter lika mycket igen. tyvärr är det inte the shit om man samtidigt vill ha en midja och inte se ut som en boll i ansiktet. därför börjar jag, inspirerad av listan jag hittade här, att skriva matdagbok idag.

och jag går och tränar idag igen. jag längtar efter dagen då jag tränar på kvällen utan att tänka på det hela dagen som ett mantra: ikväll ska jag träna ikväll ska jag träna ikväll ska jag träna.

maltesers

maltesers - för dig som älskar choklad!

om man älskar choklad så köper man CHOKLAD och inte KEXKULOR, hallå. era pundhuvuden.

jag sitter i soffan och fryser, har bryggt mig en ensam kopp kaffe för att värma mig inifrån. sedan underverket försvann från insidan och tog sin självklara plats här bredvid mig i livet, försvann värmen. den bokstavliga värmen alltså. för varje kilo jag med stor möda blir av med, blir jag lite mera frusen. allt är inte sopor med att väga 70 kilo, så är det.

jag somnade en kort stund förut, framför tvn. den är nästan det enda jag har att tala om nuförtiden. och handlar alla ens konversationer om vad någon sa hos oprah, får man lätt höjda ögonbryn till svar. men ärligt talat, det skiter jag i. jag är inte patetisk som lär mig av oprah, men det är märkligt att inte kunna erkänna att man kan ta lärdom av andras öden och ändra sig. andra människor är ju nästan hela behållningen med livet.

idag bjöd jag in en tjej på fika, hon har barn i samma ålder som mina. hennes son är tre månader äldre än madison, men ungefär lika stor. han log glatt mot mig när jag klappade honom på kinden och bakom varje öra satt en hörapparat. han har fötts med en enpåmiljonen-åkomma som gör att han kanske blir både blind och döv och hans matsmältningsapparat fungerar inte ordentligt. när de skulle gå stod hon i dörren länge och log, hon berättade att de tar en dag i taget, filmar mycket, tar mycket bilder, kramas och gosar. kanske kan han vilja titta på bilderna, kanske han storasyster kan titta på dem och minnas honom efteråt.

ifall han inte överlever. det sa hon aldrig. säga vad man vill om människoöden, men sätter de inte saker i perspektiv ibland, då ska man nog akta sig. allt som är viktigt idag är min familj. precis allting.