äh det var inget.

fullblogga är nog inte min grej. speciellt inte när själva fullet gått bort och kvar bara är en längtan att få krypa ner i sängen bredvid en varm magnus och säga mmm. det är bättre idag. det var bara hormoner. som alltid. en dag får de där hormonerna mig att ta livet av mig. i tell you. så fucking blire. mjölkprodukter kan lindra pms läser jag om någon som läst. det tänker jag tro på och har köpt mig några liter laktosfri minimjölk. det är fantastiskt så intressant mitt liv är. jippikayey.

prata inte med mig om den här bloggen

hade tänkt skriva en plan, göra ett kontrakt. det har jag gjort förr under andra sena nätter och det har aldrig hjälpt. men det brukar alltid kännas bättre att ge sig själv ett löfte. som en hemlig överenskommelse mellan mig och jag. vissa halsar en flaska vin i badkaret, jag ger mig själv ett löfte. som kvällstidningarnas inspirationskvinnor som gjort helomvändning och börjat vara snällare mot sig själva, fast tvärtom. vi kommer överens på den punkten iallafall, jag och mig, att jag behöver ett straff. jag behöver alltid ett straff. ingen mat, tillexempel. ett skott i huvudet innan året är slut, tillexempel (om jag hade haft en pistol alltså). ett "fy fan vad du är misslyckad" när jag går förbi spegeln. ett löfte om tystnad. ett diskret sår på armen. ibland lovar jag mig själv en kollaps, det är det snällaste jag kan komma på, för då innebär det ju en form av vila i rehabiliteringsarbetet jag får för mig kommer att äga rum efteråt. men jag orkar aldrig härda ut så länge att kollapsen kommer. jag är för lat. jag ger upp. och så måste jag börja om igen med ett nytt straff.

och så bygger man upp en äkta hjälte. tackar nina, jag håller med magnus om att du kan dra åt helvete.

idag

idag var dagen. dagen då jag med hjälp av min syster upptäckte att jag faktiskt fått en ny fobi. tack för den, hjärnan, jag har faktiskt allt för få hangups härilivet. jag är numera rädd för att spy på bussen. innan jag kliver på mår jag skitilla. vit i ansiktet, huvudet snurrar. sen blir det bra igen när jag kliver av en halvtimma senare. helt sjukt dumt och onödigt.

huvudvärk förvisso kvar. och ont i fötterna. jag känner mig som en sån där tanig, svag kvinna i snörliv från 1700-talet som svimmar vid minsta upphetsning. jag börjar träna och äta rätt. vad händer? jag går ner exakt noll kilo och får ont i fötter och fotleder. så ont så att det känns som jag kommer dra på mig en skada. vilket leder oss till idag. dagen. dagen jag köpte mina allra första träningsskor. alltid annars har jag fått mammas skor som inte var bra för henne. men idag prövade jag ut ett par dyra, fina, studsiga och stabila skor från nike(s barnarbetare).

jag drack även en latte på lättmjölk som var fab. cyklade trettio minuter på morgonen. avstyrde ungefär fem bråk med maja. och idag börjar äntligen heroes igen efter ett låååångt uppehåll. magnus diskuterar försäkringspremier i telefonen med sin far. det är tur han har sin far, för jag blir ett enda stort ORKA vid såna samtalsämnen. hajen på tv. idhas blogg. kärlek.

fartgupp

idag börjar min fjärde vecka av träning. idag var första passet som jag kände att jag inte vill hålla på med skiten längre. jag ville ge upp. lusten tog slut. det var tråkigt. musiken var tråkig. rörelserna var tråkiga. folket, salen, instruktören var tråkiga.

vid den här punkten brukar jag ge upp. det ska jag inte göra nu. nu ska jag fortsätta istället. det får vara hur tråkigt som helst femton veckor i rad. vid nån punkt kommer säkert min kropp hamna i så pass mycket balans att jag inte kallar maja för jävla unge, när hon trotsar mig och råkar göra mig illa på kuppen. tillexempel.

nu börjar hon igen

nu är det 7 månader kvar till min födelsedag. då fyller jag 28 år och våren står runt hörnet och jag har ingen aning om hur jag ska försörja mig. igen. det är ett jävla evighetsgöra att vara jag. ja, jag antar att det är det att vara du också. men nu är det ju inte din blogg jag skriver.

eftersom jag är en evig optimist ser jag denna långa transportsträcka som en UTMANING. en MÖJLIGHET.

eller whatever fuck off.

hjärta idha

Idha says: (12:50:40 AM)
http://caliroots.com/system/search/product.asp?id=8788 klarar du det?
Idha says: (12:51:08 AM)
FYRA HUNDRA KRONOR!! för en anorexi-diagnos!! det är ju helt sjukt!!

jag gick och tränade. jag spydde inte i salen och jag blev inte mer förkyld.

nina versus 17e september
1-0

imorgon när jag vaknar är det garanterat en ny dag. det känns såklart inte så bra som det borde.

i quinoalandet

den lilla sover på en soffkudde. hon luktar gammal ost hela hon. om man säger det till henne så ler hon stort och glatt. livet måste vara härligt när man inte fattar vad folk säger.

min granne med omodern frisyr håller på och går fram och tillbaka på uppfarten och bär in stora vita plattor genom sin dörr. det ser ut som gipsväggar. kanske har han mördat sin fru och ska mura in henne i väggen. jag har ofta tyckt han ser lite jagad ut.

jag och magnus kollade igenom en gammalpsykologisk modell av personlighetstyper som presenterades i amelia för ett tag sen igår. det började bra med en djup och annorlunda diskussion och urartade i en massa dåligt långt in på natten. jag måste lära mig att hålla käften med saker som ingen ändå bryr sig om.

anyway: jag hatar verkligen att jag alltid hamnar i personlighetstypen som har nåt med PASSION och KÄNSLODJUP och KREATIVITET att göra. fy fan vad trött jag är på mig själv. det är så man vill spy. jag är trött på att prata och äta och skriva och tänka. varför kan ingen buss bara köra över mig när jag går över gatan? om du som läser detta är bussförare och har vägarna förbi krokek så kan du väl hålla utkik. när du ser nån svartklädd svårmodig långhårig tjej i lite omoderna blå jeans, gasa på allt vad du har. jag lovar att du gör världen en tjänst. passa på när jag inte har barnvagnen med mig, dock.

igår var en dag fylld av kärlek. jag är så förtjust i min familj. jag tycker vi är så härligt fuckedup allihopa. jag åt förmycket choklad efter en jättegod och trevlig middag. sen åkte vi och träffade jessica och jessicas mamma och de är också som familj. jag är inget vidare på att visa det, men helst skulle jag vilja stoppa in jessica i en stor rosa kärleksbubbla och bara bombardera henne med en massa rosa ludd och fluff för att jag tycker om henne så mycket. sen kom jag hem och läste idhas blogg och fick värsta kärleksrushen för att hon skriver som ingen annan - det är så brutalt ärligt, modigt och hudlöst och gör mig salig. jag är så glad över mina vänner. de finns utspridda runt om i landet, gamla och nya och vi hörs alldeles för sällan men mitt hjärta är proppfullt för dem.

imorrn kommer ett paket med svinbilliga kläder som jag beställt på nätet. idag skiner solen. jag ska försöka skaka av mig det onda idag, jag ska försöka. jag ska gå och träna ikväll. och jag ska inte bli förkyld. nej det ska jag inte!

simpsonized!

jo, men det här är väl jag va?

om jag vore min egen pojkvän och fick lust att vara lite cheesy just nu skulle jag se mig djupt i ögonen och säga: himlen måste sakna ett regnmoln.

för att den här hösten (och vintern, och så småningom, i ett avlägset fjärran, våren) ska vara hanterbara kan jag efter den här morgonens promenad till och från dagis konstatera att jag behöver göra några inköp.

eftersom jag ogärna går en morgonpromenad utomhus med en svårstyrd billig skitbarnvagn med världens svampigaste fjädring behöver jag antingen en ny vagn (6500 kr) eller ett motionsredskap inomhus, typ orbitrek (2000(?) kr).

eftersom jag ogärna går till och från dagis i blindo på grund av regnprickiga glasögon, behöver jag kontaktlinser (nej jag kan inte hålla ett paraply, se ovan om svårstyrd billig skitvagn...) (okänd månadskostnad kr + synundersökning och utprovning av linser 300 kr).

eftersom jag inte har ett ändlöst förråd av strumpor skulle jag behöva ett par nya skor där sulan inte är trasig (upp till 500 kr). alternativt gummistövlar (har ett par någonstans..).

eftersom jag inte har något mer att ta på mig förutom det jag i skrivande stund har på kroppen behöver jag antingen (och helst) en ny garderob (15000 kr) eller en regntålig jacka med huva (1000 kr). för att slippa frysa i vinter behöver jag även en vinterjacka för att den jag hade förra året är trasig (X kr).

eller körkortsutbildning (nånstans runt 15000 kr) och bil (baaah kr).

jag önskar jag kunde säga att dagarna bara flyger iväg och det är därför jag inte kommer mig för att skriva. men den här veckan har varit den långsammaste jävla veckan i världshistorien. kanske beror det på att vi har börjat med GI (kamp kamp kamp) och att magnus började jobba igår. idag hann jag inte äta lunch förrän klockan halv tre, och då hann jag inte ens äta då. jag stod upp vid köksbordet med min sallad med qournfärs på och slevade i mig den medan jag vaggade madison i babysittern, försökte hålla kvar hennes napp i munnen och spolade vatten för att kyla ner hennes flaska med babysemp under tiden.

och långsamt neråt i vikt går jag också, ett kilo på en vecka. jag hade hoppats på minst tre. VIKTRAS utlovades. suck.

ät din gröt, tänk på de fattiga i indien

min cykel står därute i regnet. framför postlådan, så jag måste gå ut och flytta den innan imorgon för att inte irritera brevbäraren. jag vill inte irritera någon eller uppröra. jag är - trots detta - en irriterande personlighet. det är sanningen.

det regnar på min cykel och den har ett hål i sadeln som suger upp regnvattnet. det är därför jag alltid har en ica-påse på sadeln när jag cyklar. hjulen är opumpade, det låter svampigt om dem när jag trampar uppför backen. jag köpte den för att den var vacker. den är tung som ett as. själv har jag gått ner ett kilo sen i fredags.

jag GI-bantar. inledningsvis ska man svälta ut kroppen på kolhydrater för att riktigt sparka igång fettförbränningen. camilla läckberg står och ler i ameliatidningen och håller fram en skål med nötter som är ur fokus. camilla läckberg säger att hon åt alldeles för mycket nötter, men gick ner i vikt ändå. man vill ju veta HUR mycket nötter hon åt. det är ju det man vill veta. och sen äta lika mycket nötter själv. vi är inne på dag tre. den jobbigaste dagen, sägs det. det känns lite som att jag åker bergochdalbana, och inte alls bildligt talat. jag får spontana svindelkänslor och så suger det sådär i magen som en djup dalgång. jag vet inte om det är trevligt eller jobbigt. jag har aldrig svimmat i hela mitt liv (eller jag var nära en gång när jag slog upp knät på gruset när jag flög av moppen), jag undrar hur det känns. det känns säkert seriöst. det är seriöst att svimma. det är icke seriöst att säga: det känns som jag ska svimma. amen. om jag skulle svimma nu skulle alla vara överens om att jag pressade mig själv för hårt, magnus skulle ta ledigt från jobbet som han börjar på torsdag igen och så skulle jag få äta så mycket sockerkaka jag ville, så jag inte svimmade igen.

det är väl inte så synd om mig egentligen. fast jag tycker det ändå.

10.47 och bara skit

idag började dagen inget bra. jag vaknade upp ur en vidrig dröm som jag ville prata om, men efter att jag sagt att den handlade om parasiter så ville inte magnus höra om den. så jag fick vara ensam med min äckliga dröm kvar i hjärnan. jag tror att mitt undermedvetna plockade upp signaler om min kliande hårbotten och vävde in det i drömmen. hursomhelst hade jag fått en parasit som såg ut som små små vita maskar som rörde sig precis under huden. om man hällde vatten på fingrarna så kom de upp till ytan, stack igenom huden underifrån och då kunde man dra ut dem. det var helt vidrigt. jag kände mig outsövd och madison gnydde hos magnus och maja tjatade om frukost och jag var bara svettig från min dröm, med kliande hårbotten och en matt känsla i kroppen efter min lågkolhydratdiet. dock hade jag gått ner ett kilo sen i fredags, då blev jag lite gladare.

efter att jag hade lämnat maja på dagis skulle jag ta min morgonpromenad. solen sken och det var kallt och jag ville bara hem för jag hatar att promenera men så träffade jag en liten spräcklig katt som var extremt kelig. när jag hade klappat den en stund drog jag mig till minnes en lapp på anslagstavlan i konsum om en bortsprungen, fläckig katt. så jag gick hela vägen till konsum, såg att katten på bilden var lik katten jag hade hittat, bad om att få låna telefonen, väntade i tio minuter tills en förväntansfull kvinna dök upp i bil och vi tillsammans åkte till stället där jag hade hittat katten. när katten kom fram visade det sig givetvis att det var fel katt. fast den var liten, spräcklig och tunn och inte jamig och alla andra kännetecken på den försvunna katten. fan också. jag kan bara föreställa mig besvikelsen hon måste ha känt.

sen gick jag resten av promenaden hem igen genom skogen. blev svettig och är nu ännu äckligare än innan. nu ska jag duscha och dricka kaffe efter det och hoppas att den här dagen vänder.